Sen jag fick veta att jag är gravid så har det snurrat en massa tankar i mitt huvud! Det är många som tycker att det är en jävlit dålig idé att "skaffa barn" nu... Men vad har folk med det att göra!? Mina närmsta vänner tycker att det ska bli roligt och är glada för min skull! Mina familj säger inte mycket, den jag anser står mej närmast och som jag trodde skulle förstå mej mest, den tycker att det är dumt och att jag är oansvarlig!
Saken är den, att lite stöd hade passat bättre i det här läget! Jag trodde inte att det skulle bli så här! Men ett embro, barn, ett liv ska man aldrig missunna någon annan! Det är vad jag anser! Det gör väl inte den här människan heller, men det gör mej ledsen att det inte kunde bli någon rolig nyhet av det hela ist!
För mej vart det de! Jag trodde helt seriöst att jag inte kunde bli gravid mer, efter mina aborter, och framför allt efter den sista, som var jävlit jobbig att gå igenom!

Jag tycker att det är himla spännande, även om jag är jävlit rädd, för det är jag! Tankar om att jag kommer bli en dålig förälder, att någonting kommer gå snett i graviditeten eller i framtiden.... Allt är jobbigt! Att jag mår lite illa och ibland spyr, det rör mej inte i ryggen! Det hör ju till! Det är någonting man får ta!

Jag har inte bett att någon ska tycka synd om mej eller förstå mej! Men jag behöver få skriva av mej lite!
Jag behöver ingen som berättar hur synd det är om mej för att jag jag känner som jag gör, jag behöver mina vänner och min familj! Deras stöd! Och det kommer väl bli mer av det senare sen!

I morgon ska jag och Leslie på någon grupp-träff... I början av oktober ska vi på första ULét! Och det kommer bli spännande som fasen! Jag hoppas att tiden kan gå lite fortare, iaf så vi är över 12 veckan! Man kan ju känna sej lite lugnare då!

Om du undar är jag i v6+3 idag (om det stämmer med familjelivs uträkning) så det är ju en himla lång bit kvar!

HOPPAS på det bästa!