Panikångest/Deppression!

Många kan inte förstå sej på folk som har panikångest..
Min pappa är en av dem!
Han kan inte förstå att man kan få såna känslor så man mår så pass dåligt att när man får en panikattack, då tror man att man ska dö..

Känner den där smygande känslan, krypa längs ryggraden på sej!
Man kan skaka, bli darrig..
Svårt att andas och hjärtat slår i 150.....

Det är jättejobbigt..

Efteråt, när man väl blir lugn, då blir man så trött att man försvinner!
(jag gör det iaf)
Man finns lixom inte i samma värld som alla andra..
Det är som en dimma..

När det sen finns människor som inte tror på en, vad man säger, då är det ännu jobbigare!
De tar en inte på allvar!
Men är jag mindre värd än alla andra "normala" människor?
Är jag onormal överhuvetaget?
Vad gör en människa till normal?
Vad är normal för något?
Och vem bestämmer över vad som är normalt?

Jag tror helt ärligt att ingen kan svara på mina frågor!
För vad säger att just den människan är normal?

Panikångest/ deppression!
A det är min såkallade "diagnos".
Jag skäms inte!
Varför skulle jag göra det för?
Det är bara jobbit när folk stirrar när jag får en attack..
Och klart de stirrar, för det är ju inte normalt!!!!

Jag har vart sjukskriven pga detta!
Men det finns inget som bevisat att jag mått bättre för det..
Tvärtom!
Jag har haft förlite pengar att leva på, har vart ensam en hel del om dagarna, då folk jobbar eller går i skolan.
Och det är sånt som får mej att må SÄMRE!
Men jag måste ju erkänna att vissa dagar är det så skönt att ligga kvar i sängen hela dagen!
Att bara få tycka synd om sej själv någongång ibland!

Jag behöver inte ditt medlidande!
För det är inte synd om mej!
Det är bara att det är ett helvete ibland!
Men det är ju folk som har det värre än mej!

Det får mej att tänka!
Hur i helvete kan vissa människor klara av vardagen?
När inte ens jag gjorde/gör det ibland!

Jobbigast är kvällarna, då man ska lägga sej för att slapna av..
Du vet, när man känner hjärtat bulta hårt i bröstet och det kan kännas tungt att andas!
Då kommer det!
Man tror man är på väg att få en hjärtattack, eller att man ska sluta andas!

Patetiskt va?
Men man kan inte råför sina känslor!
Att jag är sjuk är nog för all stress, för min barndom var underbar!
Finns inget som skulle kunna peka på mina känslor!

Jag har lärt mej att kunna kontrolera mina känslor ganska bra, även om det är relativt nytt för mej,
Det är ju inte så att jag har vart sjuk sen 10 år tillbaka...

Jag har så pass många som ställer upp på mej och finns för mej!
Och det är underbart!
Vänner och familj är det bästa!

Kommentarer
Postat av: Erica

Vet att du är en stark brud och DU om någon klarar detta!!

Men jag vet precis hur du känner dej.

2008-10-02 @ 23:40:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0