Måndag

Idag är en såndär dag då mina tankar går till Tessan!

Idag har jag vart uppe hos Tessan, satte en bukett blommor..
Jag saknar henne och jag tycker att det är jobbigt när verkligheten börjar komma ikapp en..
Att veta att hon är borta helt ist för att veta att hon ligger på sjukhus och att hon snart kommer hem igen är jobbit som faan!
Kunde inte låtabli att gråta lite, tårarna bara kom.
Jag önskar att Tessan hade hunnit se Isabella!
Tyvärr vart det inte så.
Hon hade tyckt att Bella var helt underbar <3 För det är hon ju, min skatt <3
Kändes lusigt att veta att min vän ligger där i sin urna och inte är hemma med sina barn, som hon borde få vara!
Hon skulle fyllt 31 år nu i Maj! Det är orättvist att det ska behöva sluta så ledsamt!
Hon kommer aldrig få se sina barn få växa upp och hon kommer aldrig få uppleva tiden som mormor eller 3-barnsmamma till 3 tonåringar! Jag tycker att det är tragiskt!

Det gör mej samtigt lite rädd!
För jag hade riktat in mej på att hon skulle komma hem igen!
För cancern vart hon ju av med! Att hon sen ska behöva dö för sina komplikationer är ju helt otroligt!
Det ska inte behöva vara så!

Jag var aldrig inne på sjukhuset sista tiden då hon låg där, jag TRODDE ju att hon skulle klara av det där, jag ansåg att om hon kunde klara av sin cancer ett x-antal ggr, så skulle hon ju klara det här med!
Men så vart ju inte fallet..
Så det har jag en massa ångest över! Att jag inte kom in till henne!

Jag som vän borde ha gjort det!

Kanske vågade jag inte!? Kanske förstod jag ändå att hon faktist var jättesjuk? Fast jag inte ville förstå det!?

I vilket fall som helst så är min vän borta och jag saknar henne en massa!

Jag tänker på henne ofta! Och jag ser ofta saker som påminner mej om henne!
Det är inget negativt! För jag saknar henne och jag är glad över dom fina minnerna som jag fick uppleva med henne! MEN jag blir ledsen när jag påminns med!



Jag saknar dej så mycket!